10/2-08
Känner mig lite illamående..har gått runt och känt det lite grann hela dagen.
Jag känner liksom att jag försöker förtränga det som hände för 2 år sedan idag. Det kanske inte är normalt? men jag vill inte prata om det egentligen och inte tänka på det heller för den delen..Blir nästan irriterad när det kommer på tal. Kan inte hjälpa det...men det är ju klart att jag tänker på dig, varje dag tom..fortfarande.
Jag läste en blogg precis...stundvis har jag funderat på hur skrämmande lik denna människa är dig.
På bloggen hade hon lagt ut ett brev som var skrivet till henne av hennes storasyster. Hon saknade henne, dvs sin lillasyster, för de hade glidit isär... och tanken slog mig då att det inte är någon idé att trycka undan saker man känner. Man ska uttrycka det, säga det, skriva det...göra vad som helst för att folk som man bryr sig om verkligen ska veta hur mycket de betyder för en. Det är ju en skrämmande tanke att inse att helt plötsligt kanske man aldrig får den chansen igen. Att säga hur mycket man älskar eller tycker om någon.
Ska man verkligen riskera att inte få saker sagt?
Vi hade också glidit isär..men jag tror aldrig jag kommer kunna trycka undan hur mycket jag saknar dig.
Jag kommer alltid att känna ånger. Hur mycket jag än funderar och vrider och vänder på det.
Jag ska inte göra samma misstag igen.
puss och godnatt
Jag känner liksom att jag försöker förtränga det som hände för 2 år sedan idag. Det kanske inte är normalt? men jag vill inte prata om det egentligen och inte tänka på det heller för den delen..Blir nästan irriterad när det kommer på tal. Kan inte hjälpa det...men det är ju klart att jag tänker på dig, varje dag tom..fortfarande.
Jag läste en blogg precis...stundvis har jag funderat på hur skrämmande lik denna människa är dig.
På bloggen hade hon lagt ut ett brev som var skrivet till henne av hennes storasyster. Hon saknade henne, dvs sin lillasyster, för de hade glidit isär... och tanken slog mig då att det inte är någon idé att trycka undan saker man känner. Man ska uttrycka det, säga det, skriva det...göra vad som helst för att folk som man bryr sig om verkligen ska veta hur mycket de betyder för en. Det är ju en skrämmande tanke att inse att helt plötsligt kanske man aldrig får den chansen igen. Att säga hur mycket man älskar eller tycker om någon.
Ska man verkligen riskera att inte få saker sagt?
Vi hade också glidit isär..men jag tror aldrig jag kommer kunna trycka undan hur mycket jag saknar dig.
Jag kommer alltid att känna ånger. Hur mycket jag än funderar och vrider och vänder på det.
Jag ska inte göra samma misstag igen.
puss och godnatt
Kommentarer
Trackback
