.
Tror att en liten bit av mig dog precis.
Drar till Kristianstad snart.....flyr från mina tankar. blö
Drar till Kristianstad snart.....flyr från mina tankar. blö
ingen bra dag.
Nej, det var inte riktigt min dag idag alltså..
Det enda som gjorde den lite bättre var att hänga med Sara på stan :) bara gå runt och glooo...
nee, det var ju inte min kväll igår heller.. Jag har så mycket tankar så kan inte ens formulera dem. Det kändes bara inte bra igår. Det känns som att något har förändrats och det är en obehaglig känsla som jag inte kan släppa.
Kände mig ganska mobbad på sittningen igår. Orkar inte förklara varför, men jag känner mig allmänt mobbad hela tiden. Ibland undrar jag verkligen om jag passar in någonstans här i världen? Till och med i min familj kan jag känna mig "lite annorlunda", typ som att ingen riktigt förstår mig. Det är jobbigt att känna så faktiskt. Jag kommer ihåg när jag var liten och kände samma sak. Kanske är det för att jag är en sladdis? Kändes som att jag bara hade råkat hamna i den här familjen och att alla andra bara var tvungna att gilla läget.
Gillar inte denna osäkerhet som verkar växa inom mig. Trodde att jag hade vuxit ifrån det. När jag var liten tänkte jag automatiskt att jag inte hade så mycket att komma med jämfört med andra. Det kändes som att mitt sätt att tänka inte gick hem hos någon. Detta kombinerat med att jag tyckte att jag var världens fulaste unge resulterade i att jag blev världens blygaste unge.
Trodde aldrig att jag skulle känna sådär igen, but here it is again!
Fan alltså jag måste försvinna från Sverige. Antingen för att hitta ett ställe där jag passar in bättre eller för att inse att jag aldrig riktigt kommer passa in helt någonstans. Kanske alla känner så?
Bara att gilla läget liksom.
Det enda som gjorde den lite bättre var att hänga med Sara på stan :) bara gå runt och glooo...
nee, det var ju inte min kväll igår heller.. Jag har så mycket tankar så kan inte ens formulera dem. Det kändes bara inte bra igår. Det känns som att något har förändrats och det är en obehaglig känsla som jag inte kan släppa.
Kände mig ganska mobbad på sittningen igår. Orkar inte förklara varför, men jag känner mig allmänt mobbad hela tiden. Ibland undrar jag verkligen om jag passar in någonstans här i världen? Till och med i min familj kan jag känna mig "lite annorlunda", typ som att ingen riktigt förstår mig. Det är jobbigt att känna så faktiskt. Jag kommer ihåg när jag var liten och kände samma sak. Kanske är det för att jag är en sladdis? Kändes som att jag bara hade råkat hamna i den här familjen och att alla andra bara var tvungna att gilla läget.
Gillar inte denna osäkerhet som verkar växa inom mig. Trodde att jag hade vuxit ifrån det. När jag var liten tänkte jag automatiskt att jag inte hade så mycket att komma med jämfört med andra. Det kändes som att mitt sätt att tänka inte gick hem hos någon. Detta kombinerat med att jag tyckte att jag var världens fulaste unge resulterade i att jag blev världens blygaste unge.
Trodde aldrig att jag skulle känna sådär igen, but here it is again!
Fan alltså jag måste försvinna från Sverige. Antingen för att hitta ett ställe där jag passar in bättre eller för att inse att jag aldrig riktigt kommer passa in helt någonstans. Kanske alla känner så?
Bara att gilla läget liksom.
