Finns det en Gud?
Hade en intressant konversation med Rustan igår om religioner. Vissa kanske inte vet det, men jag är katolik. Det var en ganska nyttig och sund diskussion tycker jag. Främst för att det får mig att tänka över min egen tro ytterliggare.
Jag försökte förklara min egen personliga tro som att jag tror på något utöver det som människor kan greppa, kan inte hjälpa att jag gör det, det gör jag bara. Jag kallas för katolik för att jag uttrycker min tro i form av katolska traditioner, men för övrigt kan jag inte säga att jag är en "renodlad" katolik. Jag tror nämligen inte på att någon helig skrift bör läsas idag och tolkas ordagrant så som den gjordes under perioden den skrevs. Om vi tar detta med homosexuella som exempel. Visst man kan tolka det som att bibeln fördömmer det. Men sen och andra sidan, den skrevs för 2000 år sedan. Liksom give me a break. Det är väl klart att både religion och skrifter bör ha följt med i människans och samhällets utveckling vad gäller tolerans och förståelse, men det har det inte. Som jag känner för bibeln är att den har spridit många goda värderingar vad gäller moral och medmänsklighet, och det är just det jag känner. Kanske skrevs historier om Noak och Adam och Eva i "marknadsföringssyfte" för en tro vars mål var att ge sprida en god lära? vad vet jag. Kan ju inte säga att jag tror på dessa historier.
Det jag vet är att jag tolkar bibeln på mitt eget sätt och min tro är min egen personliga. Det gör inget om jag inte tror på allt vad gäller kristendomen, för det faktum att jag tror på något ialf. Alltså något större, kanske något efter vår död osv. Det gör mig en trygghet som jag inte hade velat vara utan. Det kan vara så att jag lurar mig själv för att lugna mig med att det finns en syfte bakom allt som jag inte behöver förstå. Men även om jag logiskt sätt förstår att jag kanske lurar mig själv så gör det inget, för jag kan helt enkelt inte bara sluta tro på något. Tror att det hade hjälpt många människor att tro på något ialf lite. För det har fått mig att i längden se något positivt i allt hemskt.
Svaret på frågan om det finns någon Gud är för mig att jag tror att det finns något större än oss. Vissa har gett det namnet "Gud", och det är synd att man ibland känner att man ses som något psycho som borde åka tillbaka till medeltiden bara för att man tror på något. Nästan som att det är så sjuukt omodernt att vara det minsta religös.
Meeen meen, alla får tro på exakt vaaad det vill :) och jag önskar att alla i världen känt så!
Här kommer en låt som alltid får mig att tänka på dessa existensiella frågor.
Nick Cave- Into My Arms
Jag försökte förklara min egen personliga tro som att jag tror på något utöver det som människor kan greppa, kan inte hjälpa att jag gör det, det gör jag bara. Jag kallas för katolik för att jag uttrycker min tro i form av katolska traditioner, men för övrigt kan jag inte säga att jag är en "renodlad" katolik. Jag tror nämligen inte på att någon helig skrift bör läsas idag och tolkas ordagrant så som den gjordes under perioden den skrevs. Om vi tar detta med homosexuella som exempel. Visst man kan tolka det som att bibeln fördömmer det. Men sen och andra sidan, den skrevs för 2000 år sedan. Liksom give me a break. Det är väl klart att både religion och skrifter bör ha följt med i människans och samhällets utveckling vad gäller tolerans och förståelse, men det har det inte. Som jag känner för bibeln är att den har spridit många goda värderingar vad gäller moral och medmänsklighet, och det är just det jag känner. Kanske skrevs historier om Noak och Adam och Eva i "marknadsföringssyfte" för en tro vars mål var att ge sprida en god lära? vad vet jag. Kan ju inte säga att jag tror på dessa historier.
Det jag vet är att jag tolkar bibeln på mitt eget sätt och min tro är min egen personliga. Det gör inget om jag inte tror på allt vad gäller kristendomen, för det faktum att jag tror på något ialf. Alltså något större, kanske något efter vår död osv. Det gör mig en trygghet som jag inte hade velat vara utan. Det kan vara så att jag lurar mig själv för att lugna mig med att det finns en syfte bakom allt som jag inte behöver förstå. Men även om jag logiskt sätt förstår att jag kanske lurar mig själv så gör det inget, för jag kan helt enkelt inte bara sluta tro på något. Tror att det hade hjälpt många människor att tro på något ialf lite. För det har fått mig att i längden se något positivt i allt hemskt.
Svaret på frågan om det finns någon Gud är för mig att jag tror att det finns något större än oss. Vissa har gett det namnet "Gud", och det är synd att man ibland känner att man ses som något psycho som borde åka tillbaka till medeltiden bara för att man tror på något. Nästan som att det är så sjuukt omodernt att vara det minsta religös.
Meeen meen, alla får tro på exakt vaaad det vill :) och jag önskar att alla i världen känt så!
Här kommer en låt som alltid får mig att tänka på dessa existensiella frågor.
Nick Cave- Into My Arms
Kommentarer
Postat av: thehenrikengbladh.blogg.se
och påven? ert högsta höns. vad tycker du om honom? han känns ju om någon omodern.
Postat av: agnes
Jo, man skulle kunna kalla honom omodern. Men vem annars ska vara bokstavstroende om inte påven liksom? Han måste ju vara som han är för att religionen inte ska dö ut. Jag håller inte med honom helt, men han verkar ganska snäll ändå :)
Postat av: thehenrikengbladh.blogg.se
mhm. har dock svårt att se någon som tycker att man ska utrota homosexualitet med alla tänkbara medel som -snäll-. personligen tycker jag snarare att han verkar vara ond och hemsk.
Trackback
