aggnuschka

Julmiddag igår med släktingarna. Jo tack, min släkt är inte att leka med. Kvällen blev lika påfrestande som annars, trots att faster och co saknades. (skidsemester i rumänien).
Det är helt sjukt hur svårt det är att bli av med vissa traditioner. Det är som att det är fastetsat i ryggmärgen på folk..
Varje år ber farfar folk i olika kombinationer att rada upp sig framför julgranen för fotografering. Först alla de yngsta, sen han med sina barn, sen alla kvinnor, han och barnbarnen, barnbarnen med resp föräldrar ooosv. Varje år är det alltid någon som inte "pallar svettas framför granen och le". Svettningen är då pga att pappa inte kan låta bli att lägga världens jävla brasa när vi har gäster. Så där står vi inomhus och trängs i vardagsrummet framför granen i ca 35 graders värme och försöker sjunga en ungersk julvisa. Jag önskar jag haft ett klipp att lägga in av när vi sjunger. Låt mig bara säga att familjen Rusz har aldrig varit en skönsjungande, musikalisk familj. Vår grej idrott, bollsporter och sådant. Den enda av oss som försökt lära sig ett instrument, det var pappa när han var 7. Han skulle spela fiol, men den fiolen höll inte länge, så när strängarna flög så gav han upp. (Sen gick han över till att bli hockeyproffs istället)
En annan tradition som de äldre i famlijen gärna håller fast vid, är att pika varandra för deras utseende. Det är då mormor och farfar som går loss. "hehe, ja man kan ju nästan inte se att du är överviktig längre" "ja, jag luktar ialf inte unken lök.." jaa, jag svär sådant har flygit ur dem, haha. En annan är att farfar oftast vill åka hem innan kl 22, för han går upp runt 5 varje morgon och lyssnar på radion. Då säger mormor "varför ska du hem nu, som en liten jävla bäbis alltså!!"
y
eah, det är sånt jag kallar tradition. Men helt ärligt så hade jag inte velat ändra på ngt, för jag hade faktiskt saknat allt det där :)

vi kanske ses ute i mörkret ikväll! här kommer en av mina favoritlåtar att dansa till